2010-06-09

Textstorlek:

Signmark (höger) gör hiphop på teckenspråk. Duokollegan Brandon rappar texterna för den hörande publiken.

Foto: Signmark Productions

"Jag är ingen gangstertyp"

Silent shout

Foto: Signmark Productions

Rappa på teckensspråk tillsammans med Signmark.

Var: Sergels torg.
När: 29 juni.
Kostar: Gratis.

Läs mer och tyck till.

Läs mer om musik

Hemmakväll hos Petter: "Killarna blir rätt sliriga".

Konsertminnen: "Bomben sprängde hål i väggen".

AC/DC: "Angus gör uppror".

Orvars comeback ”Filmkrönikan” goes death metal.

Som tonåring drömde Marko Vuoriheimo, alias Signmark, om att synas på MTV. Kompisarna i skolan kallade honom galen. Hur skulle en döv person kunna göra musik? Omöjligt.

2006 släppte han sin debut – världens första hiphopalbum av en döv artist.
I dag delar Signmark, 31, producent med Snoop Dogg. Kompisarna från förr har minst sagt fått äta upp sina ord.

– Jag har fans över hela världen. I Italien fick jag egna livvakter efter att några personer försökt slita av mina kläder. Hemma i Finland är det mer stillsamt. Folk är blyga och vågar knappt ta kontakt. Ni svenskar är mer öppna.

Det var beatsen och basgångarna som fick honom att fastna för hiphop. Rimmen levererar han på teckenspråk, samtidigt som duokollegan Brandon rappar texterna och är rösten för den hörande publiken (se klippet nedan).

– Som döv har jag alltid försökt känna musiken i stället för att höra den.
I fingrarna, i magen, ja i hela kroppen. Jag känner basen och rytmen inom mig. Det är en häftig upplevelse. Stort.

Dina texter handlar mycket om dövas situation i samhället, men musiken känns väldigt glad. Ingen gangsterattityd direkt. Eller?
– Jag är ingen gangstertyp. Det är inte alls min stil. Hiphopen förändras hela tiden och blir allt mindre stereotyp.
Många döva behöver förebilder att se upp till, och jag försöker ha en positiv attityd. Budskapet är att alla kan nå sina drömmar.

Förutom Run DMC har du inspirerats av Michael Jackson. Berätta.
– Dansen och hela hans stil har alltid tilltalat mig. Ingen kunde dansa som Michael. Helt fantastiskt. Jag tänkte kontakta honom inför avskedskonserterna eftersom han sökte döva personer till showen. Men jag hann aldrig. Helt plötsligt var han död.

I fjol kom du tvåa i Finlands Eurovision-final. I Sverige är tävlingen enligt kritiker lite av en ”sell-out”. Hur ser du på det?
– Haha. För några år sedan var det nog mest ett program min farmor tittade på, men efter Lordis seger 2006 förändrades allt. Nu för tiden är det många duktiga artister med, även om vi lyckades klanta till det i år.

Sverige gick inte heller till final.
– Jag läste att Anna Bergendahl blev chockad...

Snart kommer du till Stockholm för att spela på Silent shout. Hur känns det?
– Mina svenska fans brukar vara taggade så det blir kul. Silent shout är en slags manifestation för döva och alla som kommer får chans att lära sig rappa på teckenspråk. Jag hoppas på fler gigs i Sverige framöver.

Några favorithäng i stan?
– Gamla stan. Atmosfären där är fantastisk. Däremot avskyr jag Kungshallen vid Hötorget. Det är helt omöjligt att välja vilken mat man ska äta där. Annars älskar jag stan. Stockholmare vet verkligen hur man festar.

Johan Selin