2010-06-28

Textstorlek:

Cigg, sprit, gitarr – allt Jagger och Richards behövde 1971.

Foto: Dominique Tarlé

"Rolling Stones inte så heta"

Exile on Main Street

Charlie Watts.

Foto: Dominique Tarlé

Vad: Rolling Stones-utställning med foton från Dominique Tarlés bok ”Exile”.
Var: Whyred.
När: Den 2-6 juni.
Pris: Gratis.

"Du kommer inte så här nära artister idag"

Pelle Unger.

Foto: Gunnar Seijbold

Pelle Unger, ansvarig gallerist, krävs det att du gillar Rolling Stones för att uppskatta utställningen?
– Nej. Det är fantastisk fotojournalistik – unika och jävligt bra bilder. Sedan var gruppen superstjärnor. Idag kommer du inte nära stora artister.
Hur gick det till?
– Dominique Tarlé blev inbjuden på middag för att ta bilder. Keith Richards var alltid hygglig mot folk som han gillade men som inte hade det så bra ställt. Han gav dem inte pengar utan en chans att tjäna pengar. Sedan när Dominique skulle åka sa Keith ”vi har gjort i ordning ett rum åt dig”. Han blev kvar i sex månader. Anita Pallenberg, Keith dåvarande fru, kallar boken ”Exile” för ett familjealbum. Bättre kritik går inte att få.
Vad din relation till gruppen?
– Jag är född 1951 så jag har vuxit upp med dem. Jag föredrog Beatles. Men med ”Let it bleed”, som kom 1969, bytte jag till Rolling Stones.
Du såg dem live på 70-talet. Hur var det jämfört med att se dem nu?
– Då hade de en gudabenådad gitarrist i Mick Taylor. Ron Wood är också bra men Mick är strået vassar, plus att han och Keith fungerade bra ihop på scen.
Favoritskiva?
– Det växlar. Just nu är jag trött på ”Exile on Main St” så det blir mest ”Let it bleed”.
Favoritlåt?
– ”Sympathy for the devil” och ”Gimme shelter”.

Fotografierna från Rolling Stones ”Exile on Main St”-inspelning 1971 är idag legendariska. Dominique Tarlés vistelse med bandet i slottet Villa Nellcôte på Franska rivieran, resulterade i en tidlös dokumentation av en av rockhistoriens största band.

Nu ställer Whyred – del av det svenska modeundret – ut några av fotona i sin butik. Grundaren Roland Hjort berättar om sin relation till Rolling Stones:

– När vi inspireras i vårt skapande går vi alltid tillbaka i tiden. Och då har Rolling Stones helt klart haft ett inflytande. Både hur de såg ut på det tidiga 1960-talet och under 1970-talets Studio 54-era.

Den look som visas upp på fotona – är den het nu?
– Inte ett dugg. Det är mer Rolling Stones du tycker om än vad de har på sig. Men det som är sjyst är att de här är väldigt vardagliga. Jag föredrar deras tidiga stil, kring 1965, då de var preppy, Men det är klart att jag gillar Mick Jaggers stil även senare. Han hängde med Bianca på mitten av 70-talet och bar vit kostym, stora hattar och Converse. En skön mix.

Håller de stilen 2010?
– Keith Richards har definitivt fastnat i 1970-talet. Västar, tusen ringar och Jack Daniels-rock’n’roll-stil. Mick är mer modemedveten. Han har ingen direkt rockstil kvar längre. Hans bästa tid var kring ”Start me up”-perioden.

Den känns inte helt fel just nu.
– Precis. Det var tidigt 80-tal och han blandade baseballbyxor, nylonjacka, suspensoar och sneakers. En New York-aktig Talking Heads-look med sportig pikétröja. Rolling Stones har alltid vågat vara rockstjärnor, sett grymt coola ut och blandat stilar.

Har de satt några modetrender?
– Nja. Men de har alltid haft en otrolig personlighet i vad de har på sig. De satte helt klart den första stilen för amerikansk rock’n’roll. Kolla bara på Aerosmith och alla halsdukar.

Vad har du för relation till musiken?
– Jag är 43 år och har gillat dem sedan jag var tonåring. Min favoritskiva är nog ”Sticky fingers” från 1971.

Välj en favoritlåt.
– ”She’s so cold” på ”Emotional rescue” från 1980. Annars gillar jag alla de kända klassikerna också, givetvis. Som ”Brown sugar” och ”Gimme shelter”. Men det är roligare att nämna något mer okänt.

Hur ska en stockholmare se ut nu i sommar för att vara rätt?
– Du ska klä dig i vitt. En kostym kanske. Eller jeansjacka, byxor och skor – allt i vitt.

Christoffer Röstlund Jonsson