"Bomben sprängde hål i väggen"

Foto: Linda Leopold

Fredrik Strage

Eddie Meduza Tribute, 2004.
”Den galnaste, alltså inte den bästa, konsert jag sett är Eddie Meduza Tribute-spelningen på Sweden Rock 2004. Den svenske raggarlegenden hade dött två år tidigare och kompbandet The Roaring Cadillacs uppträdde med en ny sångare. En stor del av publiken hade lyckats supa bort vetskapen om att idolen var död. De vrålade "EDDIE! EDDIE!" och hoppade på bordet i öltältet så att det gick sönder. En lavin av raggare rasade i marken. När de spelade 'Glasögonorm' fick jag föraktfulla blickar. När de spelade 'Mera brännvin' var vrålen högre än under Judas Priests spelning på samma festival. 'Vet ni vad det bästa är näst efter brännvin?' frågade Eddies vikarie. 'Stoora, stoora pattar!' Efter konserten gick jag ut på campingen där en man med bar underkropp började runka mot mitt ben. Sweden Rock är den mest dekadenta festival jag besökt. Den får Hultsfred att kännas som ett sofistikerat cocktailparty.”

Konsert jag ser fram emot:
”I sommar ska jag åka till Peace & Love i Borlänge. Mest längtar jag dock efter Skinny Puppys gig på Kägelbanan den 27 juli.”

Fredrik Strage är journalist på DN och författare.

Foto: Jon Edergren

Ika Johannesson

U2, 1992.
”Jag hade aldrig brytt mig om U2, men när ’Achtung baby!’ kom köpte jag snabbt en biljett till spelningen i Scandinavium och såg till att komma längst fram. Det var utsålt och svintrångt. Jag är rätt tålig, men när birakillen bredvid mig körde upp armbågen i mina revben fick jag panik och bet honom så hårt jag kunde i den blåa delfintatueringen på hans axel. Sedan svimmade jag, blev överdragen och vaknade på en bår backstage.”

Konsert jag ser fram emot:
”AC/DC på Stadion den 3 juni.”

Ika Johannesson är journalist på Filter.

Jonas Granvik

Deicide, 1992.
”Lili och Susie hade rasat mot death metal-bandet Deicides haschtomte Glen Benton för att denne påståtts nacka höns på scen. Kvällen innan amerikanernas premiärspelning på svensk mark satt Glen – med ett uppochnedvänt kors inbränt i pannan – i TV4 och svarade jakande på frågan om han var besatt av en demon. Innan Deicide gick på scenen briserade en bomb som tog hål på en av Fryshusets väggar. Media spekulerade om djurrättsaktivister låg bakom. Lyckligtvis kom ingen till skada. Däremot fick Deicide efter mycket om och men tillåtelse att framföra två låtar. Glen viftade irriterat bort restriktionerna och bandet spelade vidare. Vid fjärde låten bröts strömmen och polisens piketstyrka utrymde lokalen. Det sista jag såg innan jag motades ut var Glen som spottade och svor. När jag intervjuade honom i London femton år senare pratade han om hur hans familj firar jul… inte fullt så demoniskt.”

Konsert jag ser fram emot:
”Givetvis Deicides festivalspelning på Getaway Rock i Gävle i sommar.”

Jonas Granvik är redaktör på Sweden Rock Magazine.

Foto: Anders Wiklund

Karolina Ramqvist

Roskilde, 1992.
”När jag var femton åkte jag till Roskilde men hade bara pengar till biljetten. Jag hade inget tält, ingen mobil eller pengar till mat. Till sist hittade jag några bekanta och fick sova på ett liggunderlag utanför deras tält. Om mornarna hasslade jag runt och tiggde. Jag minns att jag hörde Primal Scream spela mitt i natten, men jag var rädd. Rädd för festivalen och att vara nykter och hungrig. När jag gick tillbaka till tältet hade några punkare sex där inne. Senare drogs tältet ner i en pissränna och en hel del droger och dyra saker förstördes. Det är min första och sista campingerfarenhet.”

Konsert jag ser fram emot:
”Jag vet inte om jag kommer kunna gå på några konserter i år eftersom jag just har fått barn. Men om jag kan så ska jag se Nas på Hultsfred och Jay-Z i Borlänge”.

Karolina Ramqvist är journalist på DN och författare.

Foto: Madeleine Carlsson

Linda Skugge

Hole, 1999.
”Jag kan inte säga att jag har nåt supergalet konsertminne eller festivalminne då jag alltid varit så städad och prydlig. Har aldrig tältat utan bara bott på hotell och hur mycket sprit det än handlat om så har jag aldrig varit med om saker som att jag vaknat på fel ställe eller tappat en sko och fått halta hem. Jag har dessutom ofta jobbat på festivalerna eller på spelningarna så det är inte mig ni ska fråga efter galna minnen. Men ett fint minne är väl när jag stod längst fram och fick se Courtneys fina tuttar på Hultsfred.”

Linda Skugge har ett förflutet som krönikör och författare, och driver numera en kommunikationsbyrå.

Foto: Magnus Hjalmarsson

Kristin Lundell

Broder Daniel, 1997.
”Broder Daniel på Emmaboda var den spelning som jag sett fram emot mest på hela sommaren. Förutsättningarna var de bästa. Fint väder, rolig tältplats, håret var tuperat och glittret under ögonen fixat. Jag minns att jag stod på vänster sida, nära scenkanten men att jag under spelningen tog några steg tillbaka för att försöka få grepp om vad som hände. Att det var fullständigt kaos var bara förnamnet. Jag tror att Anders Göthberg bars upp på scen, trummisen Lars Malmros spelade i alla fall helt i otakt. Jag kan inte tänka mig att någon av de andra på scen gjorde det de skulle. Det var som en fascinerande bilolycka, eller snarare som att bevittna en skenande häst. Henrik Berggren ramlade av scenen och bars upp av vakterna bara för att strax därefter ramla av scenen ännu en gång. Jag var 16 år och insåg att jag just måste ha sett både det mest fantastiska i hela mitt liv. I flera timmar efteråt var jag tvungen att fundera över vad det var som hade hänt. Ingen på den där ängen i Emmaboda verkar riktigt ha förstått vad som skedde.”

Konsert jag ser fram emot:
”Empire of the Sun på Hultsfred. Jag älskar allt som Luke Steele tar sig för och jag kan inte tänka mig att popvärldens mesta galenpanna kommer att leverera något som är mindre än spektakulärt. Aldrig i livet att jag dessutom skulle missa en spelning med Band of Horses. Nu närmast spelar de på Malmöfestivalen.”

Kristin Lundell är journalist på SVD och musikredaktör på Elle.

Berättat för:
Christoffer Röstlund Jonsson
Lisa Bergman