2010-04-16

Textstorlek:

"Jag har varit med och valt ut gäster, men inte haft tid att jaga dem", säger Stina Lundberg Dabrowski, som möter kända filmpersonligheter i nya samtalsserien Actors Studio.

Foto: Anders Deros

"Räkna med rejäla intervjuer"

I april månad drar Cinematekets nya evenemang "Actors Studio" igång på Filmhuset. Som en rip-off på amerikanska långköraren ”Inside the Actors Studio” kan vi räkna med publika intervjuer med stora filmpersonligheter, både svenska och utländska. Medan James Lipton står för frågorna på andra sidan Atlanten håller Stina Lundberg Dabrowski i rodret på svensk mark.
– Jag kommer göra min egen show och inte kopiera förlagan. Räkna med rejäla intervjuer, säger hon.
– I dag finns det ingen som gör långa intervjuer. Det saknar jag, både som tv-tittare och intervjuare. Den senaste långa intervjun jag minns är den jag själv gjorde med Leonard Cohen och det var för tio år sedan.

Kommer tv-tittarna få ta del av Actors Studio?
– Innan vi börjar prata teve vill jag se hur formatet landar.

Din ambition med serien?
– Efter att ha kollat ordentligt på den amerikanska förlagan kan jag säga att det rör sig om superenkla intervjuer med grundläggande frågor som "Var kommer du ifrån?". Där är tanken att en erfaren och professionell regissör eller skådis lyckas inspirera folk som drömmer om att gå samma väg. Och den ambitionen vill jag ta in i vår version. Förhoppningen är att studenter från både DI och Teaterhögskolan sitter i publiken.

Evenemanget är ett samarbete mellan Filminstitutet och Dramatiska Institutet, det senare säte för Stina Lundberg Dabrowskis roll som professor i tv-produktion.
– Som journalist finns det inget roligare än att undervisa journalister. Nu hoppas jag på ett stort sug från hungriga filmstudenterna.

Hur bevandrad är du i filmens värld?
– Jag är ingen cineast, det var det första jag sa när jag tillfrågades om jobbet. Men jag är van vid att göra bra research.

Några ledord inför en intervju?
– Jag går alltid på min magkänsla och börjar aldrig en intervju utan att ha skrivit ned noggrant övervägda frågor, som jag i och för sig ofta lämnar.

När är du som sämst i din roll som intervjuare?
– När jag inte lyssnar. Jag började med teve för trettio år sedan och har ännu inte gjort en intervju utan att efteråt undra: "Fan, varför ställde jag inte den frågan?"

Hur vill du formulera din position som intervjuare i dagens mediasverige?
– Oh, hjälp, jag har väl ingen position? Jag har inte intervjuat någon på ett tag.

Fast du har ett rejält bagage.
- Men jag kan inte se mig själv utifrån, som typexemplet Mikael Persbrandt. Fast du, det var väl ett tråkigt svar?

Ida Lithell