2010-02-11

Textstorlek:

"Jag har alltid drömt om en intim scen med relativt liten publik. Egokicken är enorm", säger Niklas Strömstedt som nu har nypremiär med föreställningen "30 år i kärlekens tjänst".

Foto: Warner Music

"Hur skulle jag kunna glömma?"

1985.

Foto: Pressens bild

2000.

Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX

2001.

Foto: Henrik Montgomery

2009.

Foto: Björn Larsson Rosvall

FAKTA

Vad: Niklas Strömstedts föreställning 30 år i kärlekens tjänst
När: Nypremiär 3/2.
Var: Södra teatern.

Under våren reser föreställningen vidare till nya platser.

Läs mer

Möt Nicolai Dunger - bakom röken.

Foto: Johan Bergmark

Fler Ensam artist söker:

Nicolai Dunger

Anna Järvinen

Lars Demian

Ane Brun

Takida

Shima Nivarani

Lisa Nilsson

Nisse Hellberg

Jerry Williams

Mange Schmidt

Fler artistintervjuer:

In Flames

Candlemass

Med sin beresta show "30 år i kärlekens tjänst" har Niklas Strömstedt mött sin trognaste publik. Inför nypremiären i Stockholm berättar han om sin relation till fansen.
- Förutom att de kommer fram och snackar i samband med spelningar så möts vi på min hemsida, på bloggen, Facebooksidan och på Twitter. De handskrivna breven duggar inte lika tätt som tidigare.

Vad söker du hos en publik?
- Nu är jag inne i en fas där jag vill åt den mest intresserade publiken. Därför spelar jag på små scener inför sittande skaror. Jag slipper konkurrera med starköl och raggning. De som är där vill vara där.

Vad känner du att din publik söker hos dig?
- Publiken jag möter med den här föreställningen vill dels höra mina låtar, dels se mig visa en annan och ny sida. Jag lägger krut på mellansnacket, visar diabilder, blickar trettio år tillbaka i tiden för att berätta om mina relationer, mina föräldrar, olika frisyrer och band jag spelat i. Och det finns en del att ta av. Jag skulle lätt kunna göra en föreställning till.

Var i publiken skulle du sitta om du var på din egen konsert?
- Någonstans i mitten. Där har jag bäst överblick, inbillar jag mig.

Skulle du sjunga med?
- Självklart.

När skulle du klappa mest?
- Gud, vad svårt. Jag skulle applådera mina två medmusikanter Marika Willstedt och Mats Persson, som är helt fantastiska. Det skulle aldrig funka utan dem.

Men när är du själv som mest värd att applådera?
- När jag pratar om mina relationer, jag kontra mina föräldrar, det är ett bra snack. Då är jag som bäst.

När känner du dig ensam som artist?
- Jag gillar att jobba med andra och har ofta sökt mig till sammanhang där det varit möjligt. Kombinationen att ibland få bestämma allt själv och dela ansvaret har undantryckt ensamheten.

Vilket band skulle du vilja vara med i?
- E Street Band. Redan för 30 år sedan satt jag och plockade upp deras låtar. Jag kan ett bra gäng Springsteenlåtar på piano. Men jag hade heller inte tackat nej till att spela med The Clash och The Beatles.

Triads "Tänd ett ljus" från 1987 gick som vanligt varm på Youtube innan jul. Minns du? Skäms du?
- Ja, hur skulle jag kunna glömma? Videon spelades in för att sändas i teveprogrammet Listan. Vi var sista bandet för dagen som skulle filmas, men alla var trötta och ville gå hem. Vi blev varken stajlade eller sminkade. Och stod där utan instrument, bara det! Annars hade vi alltid instrument i händerna. Videon är väldigt rolig och du får gott skratta åt den. Jag tar faktiskt upp den i min föreställning. Den kan få en gråssten att småle.

Det gamla gardet utvecklas. Plura lagar mat och Ledin är instruktör i quigong. Har du någon hemlig last?
- Jag försöker väl hålla huvudet i trim, läsa och följa med i det som händer. Och så har jag börjat spela golf. Jag lagar mycket mat, fast inte i teve. Minst en gång i veckan tackar jag nej till att vara med i ett matlagningsprogram.

Ida Lithell