2010-06-28

Textstorlek:

Tv-serien om Ullared lockar många tittare. ”Folk gillar att det är vanliga människor som inte syns så ofta i media som får komma fram”, säger Karolina Fjellborg.

Foto: Björn Lindahl

"Det är en förbannelse"

Karolina Fjellborg har börjat tröttna på yrkessåpor. ”Roligast vore om media vände kameran mot sig själva, och visade folk hur tv- och tidningsredaktioner arbetar”, säger hon.

Foto: Sara Ringström

Jennie Johansson vet hur det är att sitta i kassan hos Gekås Ullared.

Peter Wahlbeck om Ullared

"Jag har alltid beundrat välskötta företag"

Mer i lågprisklassen

Det finns folk som inte gör annat än springer mellan lågprisbutiker. Vi fångade en av dem i farten.

"En gång sålde de en rullator"

Bo billigt

Foto: Rafal Strzechowski

Vi guidar till Stockholms budgethotell

– Tv-serien om Ullared har blivit en sådan succé eftersom den har en hög igenkänningsfaktor. Det är uppenbarligen många svenskar som gillar att åka till Ullared och handla, och jag tror att folk gillar att det är vanliga människor som inte syns så ofta i media som får komma fram.
– Men man väl inte sticka under stol med att det i ärlighetens namn finns ett visst mått av mild lyteskomik över Ullared också. En fnisspotential som förstärks av hur programmet är klippt. Det är helt klart meningen att vissa karaktärer ska framstå som lite speciella, säger Karolina Fjellborg, tv-recensent på Aftonbladet.

Det är mycket fokus på just platser i dagens realitysåpor. Vilken arbetsplats tror du står på tur efter Ullared?
– Jag börjar tycka att det snart räcker med yrkessåpor, men trenden visar inte direkt några tecken på att avta än. Så roligast i det här läget vore väl om media vände kameran mot sig själva, och visade folk hur tv- och tidningsredaktioner arbetar. Men det lär knappast hända i någon större utsträckning – det vore lite som att skita där man står. Jag tror snarare att vi kan vänta oss fler såpor om breda, folkliga och übersvenska fenomen. Eller kanske program av typen ”Sveriges farligaste/skitigaste jobb”, som ju länge har gjorts i amerikansk tappning, men inte riktigt kommit hit än.

Vad tar man med sig från en arbetsplats som GeKås i Ullared? Jennie Johansson, 31, vet.

Hur länge jobbade du på GeKås?
– Fem år. Jag började under min skoltid och fortsatte ett tag efter studenten. Jag satt i kassan och var ute på de olika klädavdelningarna.

Hur står sig modet som erbjuds hos lågprisvaruhuset?
– Det är inget ställe där man köper sina modeplagg. Däremot är det ett bra ställe att bunkra upp med underkläder, strumpor och andra basplagg. Bh-avdelningen är bra.

Hur mycket handlar du själv där?
– Jag kommer från Falkenberg och att handla på GeKås är något man växer upp med. Min mamma åker fortfarande dit varannan månad. Fast det anses lite skämmigt att handla där, nästan så att man ibland kände för att lägga GeKås-påsen i en annan påse. Det har alltid funnits två läger: de som älskar GeKås och de som tycker det är lite pinsamt men handlar där ändå.

Har du följt tv-serien?
– Ja. Jag tycker det är bra skildrat, det känns nära verkligheten. Köphysterin känner man igen.

Hur var GeKås Ullared som arbetsplats?
– Ganska bra. Det är så himla stort, massor av människor hela tiden. Många i personalen har jobbat där i många år. Det är inte heller ovanligt att hela familjer jobbar på stället.

Hur bra är du på att shoppa billigt i stan?
– Jag borde vara bättre. Men billigt blir ofta dyrt - du köper på dig saker som du egentligen inte behöver bara för att det är billigt. Man borde försöka köpa mer hållbara produkter, något som GeKås och andra lågprisvaruhus är själva antitesen till. Klädmässigt är H&M och de andra stora klädkedjorna nästan lika billiga som GeKås. Skillnaden är att du får mer mode för pengarna och mindre köphets. Fast en sak har inte H&M: en sjungande Robert Wells mitt i butiken.

På vilket har åren hos GeKås Ullared påverkat dig?
– Jag kommer fortfarande ihåg PLU-nummer för tubsockar, doftsprejer och andra saker. Det är en förbannelse jag inte kommer ifrån.

Lovisa Madås
2009-11-12