2010-08-13

Textstorlek:

Tillfällig trend eller svensk tradition? Nycirkusen har kommit för att stanna.

Foto: Mats Bäcker

"Det här är bara början"

”Turnera med tält klarar man inte utan svart arbetskraft”, säger Tilde Björfors, Cirkus Cirkörs grundare.

Foto: Sven-Olof Englund

Cirkus Cirkör

Foto: Mats Bäcker

Vad: Helkväll på Gat. Cirkus Cirkör jubilerar och bjuder på godbitar ur succéföreställningarna ”Inside Out” och ”Wear it like a crown”. Ung Cirkör underhåller, Tilde Björfors leder allsång och Rebekka Karijord skapar musikalisk magi. Presentutdelning och ballongfärder. Alla gäster bjuds dessutom på cupcakes.
Var: Gustav Adolfs torg.
När: 13/8 kl. 19.00.
Kostar: Gratis.

Vad: Wear it like a crown. En föreställning om att bära sina rädslor och misslyckanden med stolthet.
Var: Södra teatern.
När: Pågår till den 24/9.
Kostar: 375 kr.

När Cirkus Cirkör startades 1995 var svenskarna skeptiska. Framförallt medierna såg nycirkusen som en tillfällig trend. Idag, femton år senare kan vi konstatera att det var fel.

– Vi som håller på med nycirkusen har aldrig sett det som något tillfälligt. Men medierna frågade hela tiden ”hur är det att vara med om den här flugan”, säger Tilde Björfors som grundat Cirkus Cirkör och är professor i nycirkus på danshögskolan.

– Ingen skrev om oss under tiden vi turnerade i Australien och USA. Det var som att vi inte fanns under ett par år.

Nycirkusen har tagit sig in på klubbar och teatrar i allt större utsträckning. Tilde Björfors menar att en av drivkrafterna alltid varit att hitta nya spelplatser.

– Vi vill spela på alltifrån torg till fina scener. Att vi har börjat spela mer på teatrar beror på att konstformen tagit mer teatrala uttryck och kräver scenografi, ljus och ljud.

Har tälten gjort sitt?
– Nja, det är enormt dyrt att turnera med tält. Det klarar man inte utan svarta löner och utländsk arbetskraft. Och eftersom nycirkusen vill vara en del av samhället är det inte ett alternativ. Men de flesta artisternas dröm är att få turnera runt med tält.

Hur ser du på framtiden?
– Nycirkusen utvecklas starkt i Sverige. Nu finns en branschorganisation och en högskoleutbildning och det kommer hela tiden nya grupper. Nu senast startades en i Botkyrka. Det här är bara början.

När ska det sluta kallas nycirkus?
– Fler och fler börjar prata cirkus nu och menar det vi gör. Att använda ordet ”ny” var ett sätt för oss att kommunicera att det vi gjorde inte var elefanter och itusågade människor. I Frankrike säger man tältcirkus om man menar den traditionella formen.

Har målgruppen förändrats?
– När vi startade trodde vi att målgruppen skulle vara som oss själva, fast i yngre tappning. Men på föreställningarna märkte vi att det var åttioåriga tanter som såg oss. Vi var kicken i deras liv. Vår målgrupp är alla som vill vända upp och ner på föreställningen om vad som är möjligt och inte.

Vad tycker den traditionella cirkusen om er?
– I början var många av dem emot oss. Men de insåg snabbt att vi tog det här på allvar. Att vi höll en hög nivå på vår träning. I och med vår etablering började en massa unga att intressera sig för den traditionella formen också.

Hur lika är ni?
– Vi kommer från samma rötter och har samma själ. Det är fler likheter mellan oss än till exempel en dansare och en cirkusartist. Vi brukar säga att man föds med cirkushjärta. Man måste vara hängiven. Det är mycket träningar och vi har hela världen som arbetsfält. Det är en livsstil helt enkelt.

Lisa Bergman