2010-08-17

Textstorlek:

”När vi spelar befinner vi oss i en annan dimension", säger sångaren och gitarristen John.

Foto: Niklas Larsson

Ville spela gratis - polisen sa nej

Fakta Johnossi

Foto: Carolina Byrmo

Bandmedlemmar: Oskar "Ossi" Bonde på trummor och John Engelbert på sång och gitarr.
Ålder: John född 82, Ossi född 79.
Grundades: 2004.
Album: ”Johnossi” 2006, ”All they ever wanted” 2008 och ”Mavericks” 2010.
Aktuella: Spelning på Mosebacke.
När: 14:e juli, kl 20.
Pris: 275 kronor.

Kommentar från kommunen

Helena Grybäck Svensson är teknikchef på Hultsfred kommun och kommenterar händelsen.
– Dels måste artisterna ha markägarens tillstånd, vilket är Hultsfred kommun, men som hyr ut till Rockparty. Eftersom Rockparty har gått i konkurs är det konkursförvaltarens beslut. Vi kunde alltså inte ge dem tillstånd, utan det var de som skulle ha agerat.

– Dessutom behövs fler tillstånd. Jag fick ärendet från miljö- och byggnadskontoret. Resonemanget var att det varit för kort ansökningstid, bara någon dag innan hade det kommit.

En vecka innan festivalen skulle ha varit, säger Johnossi att de gett sin förfrågan.
– Okej, jag vet inte mer än det jag fått höra från miljö- och byggnadskontoret. Det var i alla fall för kort tid för dem att hinna handlägga alla frågor som bygglov och redovisning av ljudnivåer.

Fler musikmöten

Hyllade popbandet The Mary Onettes ser ljust på framtiden.

Foto: Mia Fredin

The Mary Onettes
The Ark
Birgit Bidder
Asta Kask
Carolina Wallin
Tomas Ledin
Europe

Johnossi och The Hives kunde ha avslutat Hultsfreds historia på ett storslaget sätt. Men polisen och Hultsfred kommun satte stopp för det.

– Vi hade tänkt spela gratis och bekosta allt runt omkring själva. Mest för folk som har kämpat med festivalen. Vi försökte hyra ladan en vecka innan festivalen. Vi skulle tryckt upp t-shirts med trycket ”Hultsfred 2010 med Johnossi och The Hives” på. Och The Hives skulle avslutat i typisk The Hives-manér som de skulle ha gillat, säger John.

Men det blev nej. Något båda banden tyckte var riktigt trist.
– De orkade inte säga ja helt enkelt.

– Vi var faktiskt nära att åka ner ändå på ett lastbilsflak och spela med polisen jagandes efter oss. Men det var bara vi som tyckte det var en kul idé.

En av era första spelningar var just på Hultsfred 2005. Hur känner du nu när festivalen lagts ner?
– Det är verkligen jättetråkigt och förvånansvärt att de bara sålt 5 000 biljetter. Bara Kent drar ju mer när de spelar.

John Engelbert och Oskar "Ossi" Bonde som tillsammans bildar Johnossi har haft en mängd hits som ”Man must dance”, ”What's the point” och ”18 karat gold”.

I april släpptes albumet ”Mavericks” som fick lovord från kritikerna. Aftonbladet skrev att ”Johnossi är i sitt livs form. Det är våldsamt imponerande, skräcktajt och bedövande elektriskt”.

Nu följer en lång turné med spelningar i Sverige, Norge, Tyskland och Schweiz fram till december. Men först på tur är Mosebacke.

Hur lyckas ni ha en sådan energi?
– Det viktigaste är att vi alltid försöker ge allt. Våra liveframträdanden har successivt förfinats för varje år och vi blir bättre och bättre. Men varje spelning är en kamp. Det är väldigt fysiskt på scen, säger John.

Vad har ni för uppladdningsrutiner?
– Vi duschar väldigt mycket. Iskallt ska det vara. Så att musklerna drar ihop sig. Sen hoppar vi upp och ner på stället. Vi värmer upp som idrottsmän, den enda skillnaden är att vi dricker några bärs innan.

Hur klarar ni att spela mer än en vecka i sträck?
– I början på turnéerna tänker vi alltid att vi aldrig kommer att orka. Men efter ett par dagar är vi inne i ekorrhjulet och sover hela dagarna för att vi inte ska göra oss av med någon energi före spelningen. Den energi en normal person gör av med under en dag, koncentrerar vi till tiden på scen. Däremot lever vi rövare efter spelningen.

Har ni aldrig en dålig dag?
– Jo, det har vi. Vi är ett rätt mesigt band på så sätt att vi ofta blir sjuka. Det är alltid någon av oss som går på en penicillinkur. Då försöker vi leva zombieliv så mycket det bara går och gör ingenting innan spelningen.

Oroar ni er för att göra fans besvikna?
– De som skulle bli mest besvikna är vi själva. Om vi skulle börja göra halvpissiga spelningar helt plötsligt. Vi ställer otroligt höga krav på oss själva och försöker göra varje spelning till den bästa – varenda gång.

Någon konsert ni minns extra?
– Det är ofta inte själva spelningen man minns, för de är rätt lika varandra. Det man kommer ihåg är vilken mat man åt innan, och hur kul man hade efteråt. När vi spelar befinner vi oss i en annan dimension. Därför minns jag ingenting från konserterna som gått bäst.

I en intervju säger ni att låtskrivarprocessen till ”Mavericks” var extra krävande, berätta.
– Det var jättejobbigt. Processen var både lång och utdragen. Det är skönt att vara klar nu. Det här året har jag knappt skrivit en enda låt. Jag vet att det kommer komma en period då jag börjar skriva igen, men nu unnar jag mig att hålla mig borta ifrån det. Låtskrivandet har en tendens att ställa till det för mig. Det är jobbigt att vända ut och in på sig själv. Och det känns alltid skönt när det är över och man kommer ut och spelar.

Vad är framtidsplanerna?
– Vårt mål har alltid varit att hela tiden röra oss framåt. Ibland tar vi ett jättekliv, ibland går det sakta men säkert. Vi är hungriga på att fortsätta med det här och har en stark energinivå i bandet nu.

Lisa Bergman