2010-05-19

Textstorlek:

The Human Centipede - ett otäckt filmval? Om en pensionerad kirurg som drömmer om att skapa en mänsklig tusenfoting genom att placera människor på knä bakom varandra och operera ihop dem från mun till anus.

Foto: Stockholms Filmfestiva

Extrem skräck på rulle

Fakta

Namn: Magnus Blomdahl.

Ålder: 34 år.

Bor: Liljeholmen.

Gör: Skriver för tillfället på en bok om extrem skräckfilm. Efter intervjuer med ett flertal skräckfilmsregissörer vet han vad som utmärker dem:
– De är extremt vänliga, öppna och intressanta. Deras egen förklaring är att de får utlopp för aggressioner genom att göra den här typen av film.

Bästa filmfestivalen med fokus på skräck:
– Filmfestivalen i Sitges, där är hela festivalen som en enda stor Twilight-sektion med satsning på udda film.

Blomdahls bästa skräck just nu:
– ReGOREgitated Sacrifice. "Spyor och urinsprut i en härligt osexig mix".
– Martyrs. "Arty tortyrporr utan störande komiska inslag".
– Vinyan. "Vemodig djungelbarnskräckis med tsunamin som fond".

Skräckfantasten Magnus Blomdahl är sin vana trogen. När filmfestivalen rullar igång väljer han främst att se filmer ur Twilight-sektionen, av festivalen förklarad som: "Skräck, genrefilm och camp i en respektlös blandning. Hard Core-sektionen där blod och skrik varvas med asgarv och kult".
– Jag har mer eller mindre gett upp de andra filmerna, säger Magnus Blomdahl, som vid tolv års ålder fick blodad tand efter att ha sett Fredagen den 13:e del två.

Hur har sektionens formkurva sett ut under åren?
– Upp och ned. Tidigare tog de bara in det bästa, då kände man att de hade full koll. Och så sent som förra året var det en stark sektion med filmer som folk snackade om och längtade efter att se. Men i år är det hyfsat skralt. Ingen film är särskilt otäck. The Human Centipede är väl den mest provocerande. Där var det kul att se hur publiken reagerade med applåder och skratt. Har man sett den glömmer man den inte, även om själva idén är bättre än filmen.

Har någon film någonsin fått dig att lämna salongen?
– Nej, men det var bra nära på fjolårets filmfestival. Då fick jag kraftig ångest under visningen av Martyrs. Hade det inte suttit så många i vägen hade jag garanterat lämnat salongen.

Vad gör dig rädd?
– I dag handlar det främst om att bli väldigt illa berörd, inte rädd, även om jag fortfarande kan hoppa till. För mig funkar det bäst när jag kan applicera filmen på det verkliga livet. När filmen känns som en förlängning av en bra rubrik, säger Magnus Blomdahl och tillägger att han funderat mycket på varför han ständigt dras till skräckens värld.
- Det går nog ut på att ständigt rannsaka sig själv. Jag söker förståelse för vad döden innebär, och vad det innebär att leva.

Nu har du barn, när kommer du tillåta dem att se skräck på film?
– Jag tror det handlar om att hitta vägen själv. Det här är inga filmer man bara springer över. Det krävs att man söker aktivt. Och när man gör det är man förmodligen mogen att se dem. För mig är den viktigaste frågan vilket motiv man har för att se skräck. Det känns okej så länge det rör sig på ett undersökande plan.

Ida Lithell
2009-05-10