"Taxichaufförerna kör sämst i stan"
Få saker ger en så lyxig känsla som att åka taxi. Ingenstans är känslan så berättigad som i Stockholm, för vi är huvudstaden med de dyraste taxipriserna i världen.
Om du är från landet så blir det dessutom påslag. Hundar kan vädra din rädsla – stans taxichaufförer kan alltid känna doften av lantis.
Det kvittar om du så har en tomtemask på dig och väser ut ”Odenplan” på din bästa inbrottstjyv-stockholmska. Resan från Stureplan kommer runda slottet och kan kosta dig 600 spänn.
annons
Trots detta gillar jag taxichauffören för han är ”the hardest working man in show business”. I resan ingår alltid en samhällsanalys av det rådande läget i förarens forna hemland – och världen. Du behöver inte ställa någon inledande fråga. Ett konstaterande som ”mycket trafik i dag” räcker som ingång, sedan kommer analysen som ett brev på posten.
Man får en bitter historielektion
Vanligtvis är svenskfödda taxichaufförer mer fåordiga. Dessa sammanbitna silverryggar är alltid ur-stockholmare, något de är mycket stolta över. Att dela ett så litet utrymme med en bitter morfarsfigur frestar dock på nerverna. För att lätta upp stämningen brukar jag skjuta av en neutral gubbfråga – alltid med en gnagande oro för att min förare kommer förbli tyst och därmed skapa århundradets mest obekväma stämning.
”Vad fan är det de bygger här egentligen?” Svaret blir ofta korthugget men informativt. Det enda sättet att få igång dem på riktigt är med frågor om stadens historia. ”Det var kolonilotter här vettu, men sen började man riva för miljonprogrammet.” Man får en bitter historielektion – ett outtalat konstaterande av tingens förfall, lite som om Leif GW Persson vikarierade för Herman Lindqvist.
Frågan är varför lantisar aldrig kör droska
Ett märkligt faktum är att många taxichaufförer tillhör Stockholms sämsta bilförare. Nätterna är värst, då upphävs alla trafikregler. Här om natten låg jag ensam bakom en taxibil. Vid rödljuset placerade sig chauffören bekvämt med hjulen på varsin sida om den heldragna mittlinjen. Var han kanske mitt i en hjärtinfarkt? Eller höll hans fru just på att berätta att hon tänkte överge familjen för sin kvinnliga yogainstruktör? När jag körde upp bredvid taxin så uttryckte förarens drömmande blick endast avkoppling.
Frågan är varför lantisar aldrig kör droska. Det är ju plugghästar från Falun och Växjö som håller huvudstaden rullande i övrigt. De ser till så att de infödda kan ägna sig åt att sälja Situation Stockholm och inreda pappas styrelserum. Men lantisarna vågar inte köra taxi. Det borde de göra, speciellt med tanke på att lokalkännedom inte längre är ett krav för Stockholms taxiförare. Man behöver inte ens kunna köra bil.
