Väljer metamfetamin före flintastek
Hellre tjack än kött. Allt om Stockholms vegotok överväger fulknark för att tvätta bort hippieångesten.
I Barcelona hamnar jag på Big J’s. Deras slogan är enkel – ”Eat meat”. För tio kronor kan du utöka ditt burgermål med 100 extra gram dött djur. Kvinnan mitt emot mig gör just detta, samt plockar in en förrätt bestående av varmkorv och ytterligare ett stripsberg. Hon sprutlackerar rubbet med majonäs och hugger in.
Jag tittar ner på min ytterst modesta vegoburgare och är avundsjuk. Jag må vara vegetarian, men jag vill i alla fall ha MÖJLIGHETEN att äta mig mot en för tidig grav. Och, inte minst, chansen att skita i vad min föda har för påverkan på jorden.
I 16 år har jag kämpat med den hippieångest som kommer med köttvägran. Den typiska vegetariska restaurangen är målad i jordnära färger och kocken har dreadlocks samt vän, dimmig uppsyn. Menyn rasslar med ord som ”ekologisk”, ”klimatkompensation”, ”biologiskt odlad” och, värst av alla, ”hälsosam”. Jag blir som Cartman i ”South Park”, osäkrar min Luger och väser ”I hate hippies”.
Än värre var det på 90-talet då Hare Krishnahaket Govindas var de enda som styrde vego- krubb i Sverige. Då fick jag mässa mantran och hänga med religiösa dårar i färgglada lakan, bara för att bli mätt. Eh. Nej tack.
Ändå vill jag inte börja äta kött. Det är etiskt fel och dessutom – för att använda ett hatat hippieord – ett miljömässigt självmord. Det jag suktar efter är ett artificiellt återskapande av den don’t give a fuck-känsla som kommer av att äta lik. En Mikael Persbrandt-bad boy, fast djurvän.
Så jag funderar på att börja röka metamfetamin. Näringsvärdet är inte mycket sämre än en Big Mac. Framställningen av detta supertjack är bara ett snäpp under det miljöförakt som en fullt laglig flintastek erbjuder. Och – OCH! – jag blir ful och dör i förtid, precis som en helt vanlig hamburgerhungrande svennebanan. Voilà: hippien i mig är utplånad utan att jag för den skull tuggar i mig massa oskyldiga varelser.
Och så länge jag inte säljer av delar av min familj, befinner jag mig fortfarande på den bättre sidan av en köttätare. Jag vill trots allt inte blir Darth Vader på riktigt.
