Italienskt går hem hos Paolo

Paolo Roberto lägger hela tusenlappen på en genuint italiensk middag.

Foto: FREDRIK HOFGAARD

Här spenderar Paolo Roberto sin tusenlapp

» Tarantino

» Café Opera

Du får tusen spänn – hur bränner du dem på stan i kväll? Paolo Roberto, 38, föreläsare, programledare:

Jag möter upp mina gamla boxningskompisar på VBC, som är en boxningslokal. Där tränar vi och när vi är färdiga tar vi en bastu och ljuger om hur många stygn vi har i ansiktet och hur många gånger vi brutit näsan. Allmänt tufft snack alltså.

Sen tar vi oss till Tarantino på Roslagsgatan, en mycket bra italiensk restaurang. Där intar vi en extremt god trerättersmiddag med dyrt och gott vin. De som äger stället är vänner till oss, så vi får lite rabatt.

Vad det gäller vin så dricker jag hellre ett glas riktigt gott för 200 kronor än en hel flaska. En av mina favoriter är Amarone, som spöar alla franska viner sju dagar i veckan.

Jag gillar att börja med pastan direkt, som de gör i den byn där min pappa kommer från i Italien, till ”secondo” blir det kött och grönsaker. Man vågar inte säga att man vill ha biffen välstekt, utan alla äter rare. Man får välja efter sällskapet. Till efterrätt blir det pannacotta, sen limoncello, en söt och sliskig likör som polarna tycker är fjolldryck . Nu börjar de riktiga historierna komma fram. Det börjar bli mer och mer pubertalt och avslutas med armbrytning givetvis.

Vi går bort till Café Opera och tävlar i karatesparkar i Kungsträdgården. När jag säger att jag varit Kungen av Kungsan slänger de mig i en fontän.

På Café Opera träffar vi en kille som är skyldig en i gänget pengar, så han bjuder på drinkar. När klockan är tolv börjar jag bli trött, som småbarnsförälder har man inte samma ork, så jag säger att jag ska på toa och smiter. De andra är numera småbarnsfarsor också, så de gör nog samma sak. Vi var tuffa en gång i tiden, men nu orkar vi inte vara ute så länge.

Mina barn väcker mig vid sju och de skulle kunna driva ett kärnkraftverk med sin energi.