"Hej, jag heter Helena och jag är krogoholic"

Foto: Aftonbladet

TRUS

GRATTAR
... en titel. Ute på www stötte jag på bloggen ”Bind mig, mata mig”, som finns på Taffel.se. Fantasin flödar.

OCH FÖRBRYLLAS
... av de dyra och själlösa kaffekedjorna som intar stan. Och att en god kaffe latte kostar som en halv lunch.

Det är en miljardindustri vi ska börja analysera, dissekera och kritisera. Svenska Akademiens ordlista, varsågod: Årets nya ord blir ”krogoholic”.

”Pörd, pördey, schnörd, schnördey. Toodles!”. Uppfinnerskan till det ”nya” språket är 19 år, 177 centimeter lång och driver en modeblogg. Stockholmstjejen heter Mogi och har den senaste tiden blivit hånad, hyllad, smått hatad i media.

Modebloggfenomen som Elin Kling har förvandlats och förvrängts till en parodi av en industri som förra året omsatte nästan 50 miljarder kronor, enligt Svensk Handel.

Var vänder jag mig för djupdykningar i krog- och restaurangvärlden? En bransch som förra året omsatte 65 till 70 miljarder kronor, enligt Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare. Det är då jag letar frenetiskt runt på olika sajter och bloggar tills hjärnan känns lika fylld som en kalkon på Thanksgiving.

Jag hittar många bra men ingen tydlig röst, förutom min syster Sara, som jag automatiskt vänder mig till.

Nu nappar Nöjesbladet.
Från och med i dag supersatsar vi på vår krogbevakning på ett uppslag varje fredag.
Jag ser andra tecken. Som ”Pluralismen”, som DN på stan kallade det. Nya tidningen City är det Eldkvarns Plura som röjer sin identitet och recenserar restauranger. Samtidigt frossar tv i matprogram och ger oss allt från den elaka, galne, mesiga till den nakna och rabiate kocken.

Men var finns han/hon i skrift?
Efter ett telefonsamtal med den framstående skribenten Lisa Förare Winbladh, redaktör på Taffel.se där hon också driver bloggen ”Matälskaren”, pratar vi om efterfrågan som finns på krogtips av auktoriteter. Men hur svårt det är att driva eftersom det kostar en hel förmögenhet att driva som privatperson.

Jag vill inte upptäcka fler Kissie- eller Mogi-karaktärer. Jag vill inte heller se en till Shopoholic-film där huvudrollsinnehavaren går över lik för ett par Manolo Blahnik-skor. Det blir en droppe för mycket när jag tittar i mitt postfack. Där ligger en vit, lyxig box. En inbjudan till premiären av ”Coco – livet före Chanel”. Jag lossar det svarta sammetsbandet och ut rullar tiotals pärlor över skrivbordet och ner på golvet. Jag kanske ska ringa Svenska Akademien redan nu!?

Hjälp oss att göra Sveriges bästa krogbevakning, mejla mig på helena.trus@aftonbladet.se, med tips och synpunkter.

Välkomna!
Helena Trus
Krogredaktör Aftonbladet