Hans platta "A Tender Trap" hyllades unisont när den kom i våras och den pågående turnén har blivit en jättesuccé.
Allt om Stockholm tog ett snack med Joel Alme inför turnéfinalen på Södra Teatern den 3:e november.
– Jag hoppas bara att det kommer folk, några andra förhoppningar vågar jag fortfarande inte ha inför konserterna, säger han.

Joel Alme är en minst sagt intressant karaktär. Han är en av de stora förgrundsgestalterna för det göteborgska musikundret tillsamans med namn som Håkan Hellström och Jens Lekman, inte minst för att han fått äran att göra IFK Göteborgs inmarschlåt "Snart skiner Poseidon". Detta trots att han sen ett antal år inte ens bor i staden. I stället har han hållit till i Björkhagen i söderort, och ofta pratat i intervjuer om hur mycket han längtar hem till västkusten.

Fast när Allt om Stockholm ställer honom mot väggen visar det sig inte riktigt stämma.

– Det där är ju lite er journalisters fel! Jag framstår alltid som så oerhört göteborgspatriotisk men det är jag inte egentligen. Visst längtar jag hem ibland, men då saknar jag enkla saker, som Brännö (i Göteborgs skärgård) och kompisarna och att ha barnen nära mina föräldrar. Det är inte Göteborg i sig så jävla mycket. Jag känner mig lycklig när jag sätter mig på Skarpnäck-linjen på väg hem till familjen i Björkhagen. Det spelar mycket större roll, säger han.

Du har bott i Stockholm i fyra år nu. Men känner du att det är hem? Är Södra Teatern en konsert hemmaplan till exempel?

– Alltså, Björkhagen är ju hem. Stockholm som helhet har jag aldrig kommit in i på det sättet. Men jag flyttade hit under lite speciella omständigheter. Normala människor kommer hit ensamma och efterfestar sig in i stan, bor i andra hand och får ett liv på så vis. Jag har aldrig lärt känna Stockholm så eftersom jag kom hit för att vara med min fru och hamnade i en familjesituation direkt. Jag var kär, annars hade jag aldrig flyttat hit. Men Södra Teatern är okej ändå, där har jag både druckit och spelat tidigare.

Din senaste skiva, "A Tender Trap", har hyllats av både fans och journalister. Samma sak med konserterna. Trots att konceptet "ung allvarlig man med piano och stråkar" inte är så himla unikt nuförtiden. Vad gör dig speciell?

– Jag vet inte. Jag försöker bara köra min egen grej och det har ju varit uppskattat hittills. Det låter kanske lite pretentiöst, men jag vet inte riktigt hur jag ska svara annorlunda. Men jag hoppas att folk förstår att jag är ärlig i min musik. Det är ingen sketch det här! Jag försöker hålla min egen pojkrumsnivå i musiken, det är det som sätter standarden. Jag vill att det ska brännas i mig när jag skriver eller spelar. Jag har inga stora visioner när det handlar om karriär och framgång. Jag vill att det ska vara roligt och att jag ska vara stolt över det jag gör. Jag har ju 100 gånger hellre ett vanligt jobb än att jag ska känna mig stressad över framgång och pengar. Det är helt enkelt inte värt det.

Du har gjort en ganska stor turné i höst. Hur är det att vara borta från hem och familj så mycket?

– Det är ju egentligen bara på helgerna, ibland torsdag, fredag, lördag, som jag är borta. Annars lever jag ett helt vanligt liv som småbarnsförälder. Går upp vid fem-sex på morgonen och lämnar på förskola och skola. Går och handlar… Sen går jag en mil varje dag. Det är underbart!

En mil om dagen? Varför i hela fridens namn gör du det?

– Jag mår inte bra annars. Jag har ganska svårt för att sitta still och det finns ganska många perioder när jag måste vara just stillasittande, som när jag sitter och skriver. Och jag har märkt att mitt huvud fungerar bättre om jag får bort den där jobbiga överskottsenergin på morgonen. Tar bort det där översta lagret. Så jag går mina rundor där i Nackareservatet. Det är väldigt fint där.

Till sist, vad har du för förväntningar inför spelningen på Södra Teatern?

– Jag är nervös! Men jag är alltid väldigt nervös när jag ska spela, Jag hoppas bara att det kommer folk, några andra förhoppningar vågar jag fortfarande inte ha. Jag är nervös när jag ställer mig på scenen också. Det brukar blir roligt efter halva spelningen ungefär, när man känner att det funkar. Men att det kommer folk är steg ett liksom och det hoppas jag att det gör till Södra Teatern också.

David Tanentsapf
david@aos.se