stäng

Kategori Restaurang & Bar Klubb & Konsert Scen & Kultur Annat i stan Shopping & Mode Turist & Hotell

Bli inspirerad! Avancerat sök

"Peter Siepen är min butler"

Under sina 40 år som artist har Sylvia Vrethammars konserter varit många och spridda över hela världen. Vi ringde upp för att prata fans, konsertminnen, Peter Siepen, scenskräck och skönhetstips.

Du firar 40 år som artist med en konsertserie runt om i Sverige. Nervöst?
- Det är klart! Nervös inför konserter är jag alltid. Men det är bara sunt, som artist måste du tillåta nervositeten att finnas med. När man väl står ute på scen och möter sin publik, då försvinner allt det jobbiga och det blir bara ”wow”!

Har du aldrig upplevt scenskräck?
- Visst har jag det. Berns 1971, det var jobbigt. Jag hade haft en show på Strand i Stockholm under någon månad och blev tillfrågad om att göra en konsertserie på Berns. Men när jag väl kom till Berns blev det tvärstopp, stället var så annorlunda från Strand. ”Jag vågar inte”, ”Det går inte, jag kommer svimma” sa jag om och om igen. Men det fanns en inre känsla hos mig som sa att man kan inte göra så, hoppa över för att man inte vågar. Så jag klev ut på scen. Bandet var där, publiken var där. Vi möttes och allt blev bra.

Du har många gästartister i din show: Jan Lundgren, Georgie Fame, klubb- och konsertarrangörerna Bar Brasil – och lite otippat – Peter Siepen.
- Peter är min butler! Jag såg honom i Malou von Sivers tv-program en dag, och föll direkt! Honom måste jag ta kontakt med tänkte jag och ringde upp Malou. Vem är mannen i din soffa undrade jag. Men Sylvia, svarade hon, det är ju Peter Siepen, var har du varit de senaste åren? I Tyskland ju! Men på allvar stod det Cirkus över hela honom och när jag väl fick tag på honom fick vi jättebra kontakt. Så nu är han min butler i showen.

Under dina år som artist måste du ha byggt upp en stor fanskara.
- Ibland undrar jag själv. Jag är så sällan i Sverige nu för tiden att jag blir förvånad att folk kommer ihåg mig. Men jag tror det har att göra med att jag har varit trogen min musikstil under alla år. Du har inte sett mig hoppa in i revyer eller agera programledare, jag har sysslat med den musik som jag tror är odödlig, som jazzen jag lyssnade på när jag var liten.

Du har spelat mycket i Brasilien. Hur skiljer sig den publiken från den svenska?
- Faktiskt inte så mycket, det handlar mer om mig, vilket förtroende jag lyckas skapa med publiken och hur jag förvaltar det. Men det är klart, språket är en tydlig skillnad.

Ditt bästa konsertminne som artist?
- Det är svårt att lyfta fram en speciellt konsert. Men första gången jag uppträdde i Rio de Janeiro var speciellt. 30 000 personer var på plats och jag fick en enorm respons eftersom jag sjöng på portugisiska.

Ditt bästa konsertminne som artist?
- Frank Sinatra när jag såg honom i Göteborg. Det var första gången jag faktiskt kände för att springa upp på scen. Som tur var höll någon mig i armen! Men han var hundra gånger bättre än jag hade förväntat mig. Det föll sig även så att han satt på bordet jämte mig på Park Avenue dagen efter.

Gick du fram och bad om autograf?
- Åh, nej.

Hur hanterar du själv fans som kommer fram till dig?
- Det är alltid helt underbart trevligt. Det är självklart att man har ett ord på vägen, jag är inte märkvärdigare än någon annan.

Du har även släppt en ny samlingsskiva med sextio låtar. Var det svårt att välja ut låtarna?
- Om det var! Min man och jag satt och gick igenom mitt material förra julen. Efter många timmar undrade min man om det kunde vara så mycket kvar. 300 låtar visade det sig! I min konsert går Peter och jag igenom alla mina skivomslag, då förstår man att det har gått 40 år.

Du har varit med i Melodifestivalen fyra gånger. Kommer vi se dig där igen?
- Nej, det tror jag inte. Men jag älskar schlager, det är en stor del av min repertoar.

Till sist: hur håller du dig så snygg?
- Ha ha, det undrade Malou också när jag var med i hennes show. Jag antar att det är genetiskt betingat, mina föräldrar såg unga ut. Positiva tankar, massage, hudvård, frisk luft, idrott, bra mat – det är viktigt för mig. Några plastikoperationer har det aldrig varit tal om, det är jag livrädd för.

Lovisa Madås